To be human

Can anyone honestly say: I am without sin? I allways do right and good? I never lie?
How much should you suffer for a mistake/fault/wrong doing? For how long time? Till you honestly say forgive me? An hour? A week? Forever?
I believe your consciousness will hunt you, punish more or less forever when you do something really bad to someone. Is that a punishment enough?
We live in a society interacting with people. We have rules to follow. So everything works smothly. When we brake a rule, we get punished. If you drive too fast, you get a speeding ticket. If you steal, hit, rape or kill, you can end up in prison. Is that a punishment enough? Or would you like something more? Is it up to you to set the societys rules?

Let me give an example of today: Lance Armstrong finally says he has cheated like forever. He is sad and asks of forgiveness. For the wrong he has done. He has suffered: stripped of titels, banned from cykling, from sponsors, from assignements. Punished by the rules he has been under. He accepts this. As you will when you drive too fast and gets a speeding ticket.
And he regrets. And he cries over one thing! The closest he has. The most beloved. The most precious. His children. His son who has defended his father. Imagine how you would feel in this situation. Your consciousness will forever hit you. Everytime you look in the eyes of the one you love so much. That you have hurt, probably for years to come!
The rules have speakened. He has been punished. His faults have been payed. And when he reach out his heart and say: forgive me! For my son! For my family, then I forgive!
Other famous characters like Pierce Morgan, or other athletes will punish him more. Even wont accept an apology. Putting themselves over rules and becomes super human beings. Flawless. Without any faults. Like a hord on a city-square. Spitting, hitting.
I too want other punishments in some areas. But I have to talk about it in right forums.
In my eyes, for armstrongs family, I forgive him. And wish him all the best. From now and on. Hug your children. Be with them much more now!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Microsoft w8 or iPhone 5?

Occurs major problems with the smartphone, Surface, than with the iPhone, iPad? (Since there are more actors and more programs that talks with each other)?
Apple has been generous with safe and frequent updates. Will w8 smartphones too?
Microsoft says that all devices talk to each other. That I can reach everything through i.e the TV (Xbox), computer smartphone. Can I not do this with the iPhone?
Do I sync with Microsoft or Nokia? And can I let the Surface be the computer I sync with, or must it be a desktop computer? I think Surface and Microsoft are innovative and stylish today. I want new, (not boring iphone icons). But I want to have fun today, apps, etc., I want to have security and stuff like that works. What should I choose???????


- Posted using BlogPress from my iPhone

App developers are lazy babies

What makes development evolve in new, fantastic things? Passion to experiment! To try other ways... Apple made revolution with iPhone. Everyone bought, and still buys there stuff. Samsung, Google, Nokia, Microsoft and others were stunned and chocked. Tomorrow is a do or die day for Microsoft and at least Nokia. And everything seems to be depending on one thing. App developers. I am an ordinary human being. Average in most ways. I have analyzed the situation because I want a new smartphone. I think Nokia lumia 920 is a cool phone. I am interested in Windows 8. To be able to do multi for real. BUT my iPhone apps whom I can't be without (hm) don't exist in Microsoft environment. Reason to that is lazy app developers. You have losed your passion for what is new. Money is not a problem, cause you have so plenty of it. Why produce same app for Windows? Nothing in there for me but problems. No carrots. Imagine this then: Microsoft, Nokia and others seize to exist. Apple becomes the only one. The dictator. That makes the rules you will have to play with. The silver plates youre eating on today will disappear. Will you keep on sitting on your more and more fatty butts, watching one of your arms (that can feed you) be chopped away? Or will you promote healthy competition? Competition that just might evolve in something we have never seen before? Where is your passion? Your fire?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Couple weeks ago a six year old boy was caught by soldiers in syria. Men with weapons surrounding him, screaming, scaring him, probably hitting him in the vehicle to the prison. Alone! No parents to comfort and stand up for. Crying? Oh, I think so! My child! I am there with you. Bowing my head in shame, weaping with you. Little boy, six years old! In prison without food, water, love or shelter. In panic hearing horrible sounds, don't understand anything. How were you transported to the "interrogation room"? I try to see you. Trying to hold your trembling hand. My boy, six years old. I can't count how many times you were beaten. How many wounds your small body got. How many screams left your throat. How many times you passed out in the torture. My son! My six year old! I am lying on the bloody floor, beside your quiet body, hearing your last breath leaving your broken body. Tears are falling. I couldnt protect, comfort. I rise up slowly, looking into your face, stamping my foot hard in the floor, lifting my arms with open hands to the heavens, screaming loud as I have never done before. My son! Six years old.
I summon all! Universe! Earth! Countries! Humans! Let's litterary stand together around Syria. In tears screaming: enough! enough!

My son! Six years old! In my heart you will be remembered forever!

http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-19709041

Judge 19:27- 30



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kupolbyggare

Idag var vi på Arkitekturmuseet. Konstigt museum, tyckte barnen. :)

Men de gick med på att ge det en chans. Och det var ju roligt, konstaterade Hanna sen. Vid sidan av Bucky Dome byggde vi vår egen kupol. Inga andra barn var med. Bra för oss, men synd att inte fler tar chansen att vara med på museernas barnaktiviteter.



Färdig kupol!



Välkommen in!



Där står den. Till höger några andra kupoler som förstörts av regnet...



När vi åt mat...




...såg vi något spännande nedanför fönstret:



Dit måste vi ju gå!



Så blev vi del av ett konstverk.



Sen promenerade vi lite på Skeppsholmen och Kastellholmen innan vi åkte hem igen.

En liten resa med mycket kärlek

Först mot Västra Götaland!






Vi hade det så bra hos Johanna och Tobias, och Berit orkade också med oss fast hon var nyss hemkommen från USA. Tyvärr använde jag inte kameran så mycket så jag har inte så många bilder av dem!

Berit, Emanuel och Hanna åkte till Liseberg, men jag tyckte det blev karusell så det räckte när Em satte snurr på den här gungan med Johanna, mig och barnen i den. :) Här lite lugnare gung:



Tobias och David valde lekland istället för Liseberg. Snälla Johanna var där med dem flera timmar. Medan jag latade mig. Satt på ett torg, t ex. :-)



Om man åker på en tur och hamnar vid en badbrygga, då måste man ju doppa fötterna även om det är kallt...


Fast sen åkte mer och mer kläder av...


Och det blev rätt mycket badat till slut!



Efter några fina dagar åkte vi vidare norrut med tåg och buss. Mysigt.



Roligt när man kan använda väntetid mellan tåg/buss med att leta skatter...



Så kom vi då till vackra Värmland!


Och Gunnel och Kents mysiga stuga.



Några bilder från tomten:





















Och inne i stugan:



Här står Kent och fixar fruktsallad.



Och Gunnel håller koll på maten i ugnen.




En kvällspromenad:
























Ett morgondopp:



Här äter vi lunch i vacker miljö på Länsmansgården.












Men godast mat och fika serveras hos Gunnel och Kent!



Tågmaten gillar inte mamman så mycket, men det mättar ju. :-/





Det här var på hemvägen. Nu är vi nämligen hemma igen. Känns skönt det också, men vi är glada att fått träffa familj och vänner under några dagar. Tack! <3

Den här dagen blir en slappedag. Igår var det full rulle. Mamma och pappa och syster yster med familj kom för lite försenat firande av David. Isac stannade för att sova över. Vi tittade på det akustiska gruppsexet och åt kvällsmackor med frukt på.

Så här såg det ut strax efter tio när Isac och David ville pyssla med sifferböcker innan de skulle sova.


Lååångt efter Isacs normala läggtid! Fast han somnade ganska snart efter det.

Men vi andra hade svårt att sova. Själv somnade jag nog sist, strax före halv fyra...

Klockan 6:20 klev Isac upp :) Eftersom vi var beredda på det så hade vi förberett en frukostmacka i kylen och han fick papper och kritor och roade sig själv en stund.


Sen kan man ju mysa lite tillsammans i sängen också. Spela hänga gubbe med en unge som skriver EUROPAMÖBLER som första ord...?! :D

Så gemensam frukost blev det ändå inte förrän vid tio.



När jag vaknade kände jag mig ganska histamin-överladdad. Så, som sagt, slappedag! Jag gjorde chokladbollssmet och Isac ville hjälpa till.


Under tiden lyssnade vi på Kropp och själ om stress.

Nu ska jag nog duscha och sen kanske fler barn än Isac vill följa med på en lååång omväg till Skärholmen. Han älskar ju kollektivtrafik. Kanske kan vi hitta nån busslinje i typ Hökarängen som han inte redan kan alla hållplatser på.