Igår efter baletten åkte vi till Stadsmuseet. Vi började med en god lunch på Kafé Ryssgården. Sen skulle Pappa Pomo inviga deras nya barnlekrum "Nya Torget". Och det var ju kul, men inte riktigt som jag tänkt. Klart att man räknar med att det blir mycket folk. Men inte att man spänner upp bandet som ska klippas på ett så konstigt ställe att bara en fjärdedel av besökarna kunde se något. Hm...Och Ronaldo Pomo, han är trevlig och glad. Fast jag hade ju lite naivt räknat med att han skulle åtminstone spela och sjunga någon liten truddelutt med barnen. Icke så. Nåja. En stund senare blev det sångstund med ringlekar som barnen var med på och uppskattade. Vi, liksom de flesta vuxna, stannade utanför för att så många barn som möjligt skulle få plats.
Vi gick in i lägenheter som de såg ut förr i tiden och kollade också på Kenny Starfighter-utställningen. Kuligast var att sitta i kraftkristallextraheraren.
Mysigast var att stå i fönstret på tredje våningen med Hanna, titta ut mot Djurgården, Kaknästornet och Katarinahissen och prata om vad vi såg. "Så Junibacken och Gröna Lund och Skansen ligger nära varandra?!"..."Finns det en restaurang under bron?!"
När vi kom hem lekte barnen så bra på ovanvåningen. Vi vuxna var trötta efter en heldag på stan. När vi ropade att det var matdags ville de ha maten med sig upp. De berättade glatt att de tömt klädkammaren och nu ville de äta middag där inne. Åh, nej...
Emanuel hjälpte till att bära upp vatten, men blundade sista biten så han skulle slippa se eländet.
Vadådå?, tycker kanske någon. Jo, när man vet vad man har i klädkammaren som inte är städad på länge, då vill man liksom helst att prylarna ska stanna där inne.
Här berättar de lite om sitt "hem":
Pust.
Idag vaknade jag med magont. Det har inte gått över ordentligt på hela dagen, men som tur var hade vi frågat mamma och pappa och Alex om de ville komma idag, så jag kunde tvinga igång mig såsmåningom i alla fall.
Nu är det kväll. Ute snöar det igen. Det har vi suckat lite över. Emanuel nattar barnen. Jag ska packa gympapåse till Hanna. Till mig också, kanske?
Inlägg
