Bloggkrig och Google Översätt

Igår skrev jag ett inlägg här. Jag ställde också en fråga och hoppades faktiskt denna gång - även om det kan vara knepigt - att några skulle kommentera och svara på frågan. (Annars brukar jag inte sitta och vänta på kommentarer.)
Men vad gör min käre make då? Efter månader av bloggtystnad, väljer han just den dagen, ett par timmar efter mitt inlägg, att bryta tystnaden. Inget fel på inlägget, nejdå, det är säkert intressant att diskutera en stilanalfabets klädsel, visst. Men att han därmed puttade ner mitt inlägg...!
Så nu är det krig.
Har ni sett Google Översätt? Jag har testat funktionen på några av familjens bloggar och några mer strikta informationstexter. Fullt av konstiga formuleringar - framför allt på de mer personligt skrivna texterna - men inte så många direkta fel. Risken för missförstånd finns förstås, men oftast går det att förstå ändå. Och med tanke på att man får en översättning på ett par sekunder så är jag klart imponerad. Ganska häftigt att se sin blogg översatt till koreanska eller ryska!

My style

Please give me feedback to my question: When it comes to clothes, what would you say is my style? I guess some of you feel a bit awkward now, but relax. The only thing that will happen if you write anything bad about me, is that I erase your answer and never will talk to you again.
(I am just joking).
And when you have answered this question, I will give you a true an perhaps fun story that took place recently. Em

Passionerat

Jag älskar människor som brinner för något. Människor som kan sina grejer, älskar det de gör och utvecklas hela tiden. Ska vi samla på dem?

En sån människa är Lisa Förare Winbladh, som kallar sig själv matnörd och bloggar på Taffel. Hon vill gärna att vi både ska återupptäcka våra vanliga råvaror och pröva nya upplevelser - men det ska vara fina, smakrika råvaror, utan tillsatt äckel. Dessutom har hon bra saker att säga om "matpolitik".

Kolla in Martin som bakar också. Mumsfilibabba.

Någon som har tips på andra passionerade människor? Inom precis vilket område som helst!

Och så en liten bild bara, från vad jag ägnade mig åt i Umeå i helgen. Varmast i landet (22 grader), demonstration på torget för likvärdigt medboorgarskap för alla, oavsett funktionsnedsättning...

Några bilder från resan till Therese & Patrik och Isac

Härligt att träffa kusin Isac!











På Valborg ordnade vi en egen brasa. Emanuel ser ut som han gör eftersom när brasan blivit kol hade det hunnit bli lite kyligt...











Deras hus i bakgrunden har fyra lägenheter.











Grattis Patrik!











Lässtund.











David leker med några av hans "gamla" leksaker, instrumenten.











"Höjd"hopp...











Hanna sa ikväll att nu vill hon att de ska komma hit istället, för här finns det många hus och hon är faktiskt inte van vid att det är så lite hus som det är där de bor...














Ikväll ska jag få lite salva för jag är så torr om kinderna.

Kan man tro på människan?

Nä, jag tror inte på mänskligheten i stort.

Men jag tror på att alla kan göra sitt bästa - i stort eller litet - för att göra världen bättre.
En person som verkligen har gjort vad hon har kunnat med sitt liv, från en start i livet som verkligen inte gav mycket hopp, det är Somaly Mam, som har vunnit "The World's Childrens Prize". (Det är typ Nobels fredspris eller Right Livelihood, fast från barn!) Det finns några artiklar att länka till nu när hon kommer till Sverige för att ta emot priset. Men jag väljer att länka till Hillevi Wahls kolumn. Som alltid skriver hon så bra.

Hillevi Wahl skrev också om Engla häromdagen. Citat: "Hon skulle ju bara cykla hem från träningen för första gången. Fina ­lilla Engla, som ringde sin mamma flera gånger på vägen. Som stannade för att köpa lite godis. Som vilken tioåring som helst. Och så mötte hon ett monster."
Det är det som är så jobbigt. En mamma som gör allt rätt. Har koll på barnet. Man kan ju inte hålla dem i handen hela livet. Eller ens hela uppväxten. Barn måste få röra sig fritt. Ta eget ansvar. Men barnet mötte ett monster. Och trots att man vet att det finns så få av dessa monster. (Många fler finns i barnens egna familjer.) Trots det så händer det ju. Och rädslan griper som en kall klo om hjärtat.

PS: Jag är dålig på det där med när och hur man får använda bilder. Bilden ovan av Somaly Mam kommer från http://www.childrensworld.org/. Hoppas ingen blir arg på mig för det. På sajten kan vuxna donera pengar! Och barn kan tycka till om viktiga frågor. (Fast sajten kunde vara mer barnanpassad så vore det lättare för dem att bidra...)

...

Ja, Shie, vi borde blogga. Men vi har inte haft tid och ork.

Fast vi återkommer snart.

Idag är det sorgligt.

Visst vet man att mänskligheten är rutten. Ondska finns överallt.

Man vill bara inte att den ska komma för nära.