Funderingar om kommunikation - vad säger ni?

Mymlan skrev för några veckor sedan om bloggkommentarer. Citat:


"De allra flesta som läser en blogg skriver inga kommentarer, men de som bemödar sig att göra det vill också bli lästa, sedda och bemötta, precis som att vi som bloggar vill bli lästa och kommenterade.
Envägskommunikation är ganska trist i längden."

Skrev hon bland annat.


Ja, det ligger något i det. Men själv svarar jag sällan på kommentarer. Och inte Emanuel heller Varför?


En förklaring från mig: Försöker inte bli läst av "alla", utan vänder mig bara till släkt och vänner. Som jag tror återkommer ändå - men så är det kanske inte?! Det kanske är tråkigt att inte få svar, eller vad säger ni? Borde jag/vi svara mer och låta samtalet flyta även i kommentarerna? Känner ni, kära vänner och släktingar, er inte sedda? (Obs: Kanske ska påpeka att jag inte är ironisk.)


(Emanuel hade nog velat göra något mer av bloggen? Nå fler? Men han ville ju ha mig med och så satte jag ribban lite lägre...)


En annan förklaring: Slöhet...(?)



Marie är förresten noga med att svara på kommentarer, har jag märkt. (Med ett helt naturligt undantag under USA-resan.)

:-)

D: Visst ser hon ut som Tobias' mamma?

H: Hihi, ja! Första gången jag såg på det här på Melodifestivalen tänkte jag "Är det Tobias' mamma?!"

Ja, Johanna, ska vi tipsa Alcazar ifall de behöver en vikarie för Lina?

Den som mot förmodan inte sett framträdandet som ungarna satt och kollade på kan klicka på bilden.

(Lustigt att de pratar om sin faster som kusinens mamma.)

Och när vi ändå är inne på detta med artisteri. I Storbritannien hittar de verkligen talanger. Kolla in den här tanten som slår alla med häpnad. Bästa versionen går inte att bädda in: Klicka här istället.

Glad Påsk!

I förrgår kom farmor Berit och sov över en natt. Roligt!

Här sitter hon med barnen och läser Hårboken och Bajsboken. Pernilla Stalfelt är rolig. Mer om henne här och här.

Tyvärr har jag inga fler bilder. Skulle be att få några av Berits bilder innan hon åkte, men jag glömde det. Men kanske lägger hon ut något på sin blogg. Så ni får se bilder från när vi gömde barnens påskägg i skogen eller när vi klädde ut oss.

Sånt här kan man pyssla med om man kliver upp före barnen och sitter i lugn och ro med bara radion som sällskap.

Glad Påsk på er allihop!

Helgrapport

Nu är helgen snart slut igen. Så här var vår helg:

Igår efter baletten åkte vi till Stadsmuseet. Vi började med en god lunch på Kafé Ryssgården. Sen skulle Pappa Pomo inviga deras nya barnlekrum "Nya Torget". Och det var ju kul, men inte riktigt som jag tänkt. Klart att man räknar med att det blir mycket folk. Men inte att man spänner upp bandet som ska klippas på ett så konstigt ställe att bara en fjärdedel av besökarna kunde se något. Hm...Och Ronaldo Pomo, han är trevlig och glad. Fast jag hade ju lite naivt räknat med att han skulle åtminstone spela och sjunga någon liten truddelutt med barnen. Icke så. Nåja. En stund senare blev det sångstund med ringlekar som barnen var med på och uppskattade. Vi, liksom de flesta vuxna, stannade utanför för att så många barn som möjligt skulle få plats.
Vi gick in i lägenheter som de såg ut förr i tiden och kollade också på Kenny Starfighter-utställningen. Kuligast var att sitta i kraftkristallextraheraren.
Mysigast var att stå i fönstret på tredje våningen med Hanna, titta ut mot Djurgården, Kaknästornet och Katarinahissen och prata om vad vi såg. "Så Junibacken och Gröna Lund och Skansen ligger nära varandra?!"..."Finns det en restaurang under bron?!"

När vi kom hem lekte barnen så bra på ovanvåningen. Vi vuxna var trötta efter en heldag på stan. När vi ropade att det var matdags ville de ha maten med sig upp. De berättade glatt att de tömt klädkammaren och nu ville de äta middag där inne. Åh, nej...
Emanuel hjälpte till att bära upp vatten, men blundade sista biten så han skulle slippa se eländet.
Vadådå?, tycker kanske någon. Jo, när man vet vad man har i klädkammaren som inte är städad på länge, då vill man liksom helst att prylarna ska stanna där inne.

Här berättar de lite om sitt "hem":

Pust.

Idag vaknade jag med magont. Det har inte gått över ordentligt på hela dagen, men som tur var hade vi frågat mamma och pappa och Alex om de ville komma idag, så jag kunde tvinga igång mig såsmåningom i alla fall.

Nu är det kväll. Ute snöar det igen. Det har vi suckat lite över. Emanuel nattar barnen. Jag ska packa gympapåse till Hanna. Till mig också, kanske?

Fredagsmys

Hanna ifrågasätter varför jag tar fram kameran:

- Men mamma, tyckte du det där var fint?!

- Näe, jag tycker bara det är kul att dokumentera vår vardag...

Bilderna är från när vi skulle ha fredagsmys för någon vecka sedan.

Denna kvälls fredagsmys har nu upplösts. David är inlåst i skåpet, Hanna hoppar hopprep (lite sent på kvällen för det, kanske?) och jag sitter här vid datorn...

kväll mörker tung matt trött sova kväll

Johanna skriver i ett mejl ikväll att "Skönt i alla fall att våren kommer med stormsteg!".
Eh...? Undrar hur det ser ut hos henne. Så här ser det ut utanför vår dörr. Bilden är tagen för fem minuter sen...

Jag är så trött...


En till bild som jag hittade i kameran, kan jag lägga ut innan jag säger god natt. Som sagt, vad ska man med sittmöbler till när det finns ett stadigt golv?


Gonatt!

Bilder!

Orkar inte skriva, så här kommer ett inlägg med 15 bilder istället.

Vi stannade i Gränna. Blev impade av Polkapojkarna. Köpte polkagrisstänger. Jag brukar inte gilla polkagrisar, men sådär färska och med rätt smak - helt okej!


Hanna bestämde sig plötsligt för att hon ska bli polkagrisbagare när hon blir stor.


Noah är en gullunge. Glada att få träffa honom! Och Mir och Sam också... :-)

Vi åkte även en sväng till Johanna och Tobias.

David var mycket upptagen under hela tiden vi var där. Det fanns så mycket att undersöka och prova!

Johanna svängde ihop en god middag!

Hanna och Tobias pausar i soffan.

Nu poserar vi!

Pratstund. (Tobias är vääldigt svettig. Vad var det de hade gjort? Jag minns inte...)

Varför hamnar de där syskonen (alla fem) alltid på golvet?

Fast...vad ska man med bord och stolar till när det finns ett utmärkt golv?

Hanna målade grannhuset, snön, gatan och bilarna.

En bild av "jaga-och-ta-kort-leken".

Kusinbilder!

Hej då, Noah! Tack för den här gången!