Församlingen ordnade sommarfest på Drakudden. Fint för Hanna att få se stället innan lägret. Lite nervöst både för oss och henne. Tre nätter borta! Lägret gick bra, förutom en avslagen tand. Superproffsiga och varma ledare. Kärlek!
Blandade känslor för mig att vara tillbaka på Drakudden.
Det var barnen och jag som åkte till sommarfesten. Råkade hamna mitt i eritreanska församlingen och blev bjuden på injera och lite prat. Trevligt när man är ensam.
Förrresten. När vi blev hälsade välkomna i församlingen uppmanades alla på församlingsmötet att hälsa på de nya medlemmarna. Ett tiotal kom fram till oss. Vilken kategori människor tror ni dessa bestod av?
Inlägg
5 kommentarer:
Harligt med lite liv i ladan. Jag blir inspirerad. Nu far jag ocksa till att skriva lite igen. Jag undrar vem det var som halsade pa er. Kan det varit motesvardarna?
j
Jag tror att det var invandrare som kom och hälsade er välkomna. Svenskar är tyvärr ett kyligt folk. Nya människor kan ju vara annorlunda och annorlunda är farligt för svenskar. Men invandrare tänker lite annorlunda. Var det så?
Johanna
Yeah, you are blogging again. Thanks for the pics. I love injera. What did you think?
Curious to hear about the group that greeted you. I am inclined to agree with Johanna.
Nu vill jag nog veta vem som har ratt.
j
Mötesvärdarna är trevliga och älsar när man kommer in i kyrkan, men just vid detta tillfälle var det inte de som kom fram. Och inte heller invandrare var det. Det var tanterna. Och då menar jag inte såna tanter som jag, utan den äldre varianten, 70+. Ett par, tre av dem med en gubbe i släptåg.
Mycket håller de upp, dessa grå- och vithåriga atlas-tanter i Gudsriket på jorden.
(För Atlas var bördan ett straff, men jag tror inte de ser det så.)
Vic.
Skicka en kommentar