Förlåt och tack!

För ett par år sedan tänkte jag ofta på att att jag borde tänka efter vilka filmer och cd-skivor vi har hemma som är lånade. Jag vet att det finns åtminstone två eller tre! Men jag insåg att det hade fallit i det stora svarta hålet som är min glömska. Dessutom har ju Em i ett par omgångar rensat bort fodralen till både filmer och musik. Ojoj...
När jag läser en av frågorna på Magdalena Ribbings etikettspalt påminns jag om detta. Kan man skicka ut ett "Ursäkta!" och hoppas att det når rätt person(er)?! (Den som vill ha tillbaka någon skiva får ju gärna påppeka det, såklart...!)

Apropå ursäkter rakt ut i luften: Em råkade göra nån knasig manöver i trafiken häromdan. "Förlåt" sa han, och sedan: "Det hörde inte den bilisten..." Näe, men då kan man ju tänka nästa gång någon gör något irriterande i trafiken att "Ojdå, där var nog ett 'förlåt' som jag inte hörde." Så blir man inte lika irriterad, kanske.

SwedenUSA har bloggat om vårt besök hos dem. Vi har väl också några bilder att lägga ut - från dem och från Johanna och Tobias - men jag orkar inte ikväll. Tack alla för trevligt umgänge!

Vänner eller Gamla bekanta

Vi trodde nog vi hade sett alla avsnitt av Vänner. På den tiden då det begav sig.
Men nu råkade vi få se ett avsnitt vi aldrig sett förut. Monica gjorde godis till grannarna och Phoebe fick en cykel av Ross. Kul att återknyta bekantskapen.

Nytt hus...för dockorna

Barnen har ett dockskåp, men ibland vill man väl variera sig lite. Hanna inredde i hyllan istället.

Och sedan fotade hon:

Vissna, men liksom vackra ändå

Fadderhunden

På förskolan har David fått förmånen att delta i Fadderhunden. Tre kurstillfällen där barnen får lära sig att samarbeta och träna empati, förutom att de också lär sig praktiska saker om att umgås med hundar. Jätteroligt! Läs mer om Fadderhunden på deras sajt. Där kan du också se bilder på Oliver och Alfonz, hundarna som David och hans kompisar fick umgås med.
Igår var sista tillfället. En tävling gick ut på att samla färgade kottar i hundarnas "ryggsäckar".
De har också fått lära sig hur man hälsar på en hund. Fråga först! Ställ dig bredvid hunden och klappa. Hoppa eller vifta inte. Och sånt. Nyttigt för knoddarna att lära sig.

Under The Same Sun

Från Anders Gustavssons utrikesblogg:

Att vara albino i Tanzania
Det är svårt att förstå. Någon mördar en femåring för att använda hennes kroppsdelar till en amulett eller nån häxbrygd. Men det är vad som händer med albiner i Tanzania.
Du kan delta i ett upprop här. Peter Ash, som leder organisationen Under the same sun, vädjade till omvärlden att få upp ögonen för vilken situation Tanzanias albiner lever i.
Sitter och är tacksam över att jag just ska dricka en kaffe, utan att behöva oroa mig för att nån ska vilja döda mig för att få fläta mitt hår i sitt fiskenät.

Jag har skrivit på! Gör det du också.

The Traveler IQ Challenge

Testa här!

Barnfria helgen...

...är snart slut. Om en stund åker vi och hämtar älsklingarna hos mormor och morfar.

Vad har vi gjort? Ingenting. Nästan. Igår gick en promenad på sjön och lyssnade på isen en stund. Och så har vi ju sovit, spelat datorspel, kollat på melodifestivalen och slalom...

Skönt.

Synd bara att jag är genomförkyld. Hostattackerna är jobbiga och nattsömnen dålig. Men desto bättre då att mamma och pappa erbjöd sig att ha barnen i helgen.

Nu ska det bli roligt att träffa våra älskade trollungar igen!

Så här såg de förresten ut efter besöket hos frisören häromdagen:

Rädda gammelskogen. Klicka här:

Noah i outfit-tävling på Alltombarn!

Rösta på Noah!!!

Några bilder från sjukhuset. (Sen lämnar vi detta bakom oss, hoppas jag.)

Skönt att vara hemma. Trist att fortfarande vara så begränsad. Men, vaddå, jag kan ju bara förvänta mig att bli bättre. Mina små motgångar är ju ingenting jämfört med Maries, där inget annat än ett mirakel kan vända utvecklingen. Tårar. Dumma tårar. Victoria, spara din lilla upplevelse. Låt det bli en lektion i hur andra har det. Vi kan aldrig få nog av sådana.


Nu kommer en radda bilder från sjukhuset.


Familjen på besök. Underbaraste ungarna! Kämpande maken.



Lennart och Kicki med hennes barn kom också en stund. Men då hade jag inte kameran. Kul att se Leo och Linnea - tuffa och goa.


Mamsen och papsen som är så fina.


De kom mitt i middagen, men jag bjöd dem inte på något...
Den där köttgrytan var rätt okej. Men de första dagarnas kyckling var inte mycket att ha.
Försökte göra mig till mer människa och mindre patient genom att vägra sjukhuskläderna. Funkar ju inte fullt ut, men till viss del.


Apropå mat, här roade jag mig med att ta en bild av min frukost.

Svärmor rekommenderade linfrön. Jodå, de hjälper en mörbultad mage rätt bra.

Hanna kom med en underbar gosekudde.


Nån som vill gissa vad jag ska göra nu?

Tur att man har några nöjen att ägna sig åt. Mma Ramotswe har varit min tillflykt dessa dagar, men snart börjar jag på sista boken som jag har i serien. Hur ska det sedan gå?!

Den klockan har jag tittat på många gånger.

Utsikten åt andra hållet...

Väl hemma igen har jag fått vackra blommor som uppmuntran. Tack, tack!

Den här charmiga buketten kommer från kollegerna:

I köksfönstret står vårkänslorna från mor och far.

Och vid spisen står den glödande buketten från Carin och Lennart. Lyckas inte riktigt göra den rättvisa via kameran.

Förresten, vid spisen stod tidigare buketten från Gunnel och Kent, som jag inte hann njuta så mycket av, men dock hann fotografera. Blommorna var i exakt samma färg som den fina pappersduken Em hade köpt till Hannas kalas.

My wife is finally home...

The visit in hospital is finally over. My wife is home again, and I am happy for that. I try to walk by her side, comfort her and carry all her different pains together with her. I prayed that our Lord would help her and the surgeryteam under the operation and I pray now that this is the end of all sadness considering this issue.
It was important for me to become a relative to a patient, and see with these eyes. And why do I get the feeling to be forced to check if what I have said will be carried out to everyone helping my wife? Why are the caregivers so bad in killing pain? In what century do they live? And I am sure that if it were us men going through a surgery like this, being given so little painrelief, we would make a revolution in seconds. It is as if everyone thinks: "So, you are a woman. You give birth in pain. You should not complain over this." But hello!!! Excuse me!!!But I feel like going on a crusade now. I have mailed one of the doctors about my observations and I am very close to press charges. I feel I owe it to all women.

Idag var inte Hannas födelsedag. Men den firades idag!

Jag har ett par filmer jag gärna skulle lägga upp, men nu orkar jag inte sitta och vänta på dem. Det brukar ta sån tid. Får se om jag hinner det innan tisdag eller om det blir när jag orkar sitta vid datorn igen efter op. Om en vecka? Eller två? Ikväll får det bli några bilder från dagen.

Här är Hanna glad för hon har just packat upp en present som hon verkligen önskade sig, som tyvärr inte syns på bilden. Det var en liten rosa (!!!) leksakshund som skäller och går...Hon fick också ett modellflygplan och uttryckte sin glädje (förvåning?) över att hon bara fick sånt hon önskat sig. Gullungen.


Kalas i gemensamma lokalen. Allt är nästan klart och vi väntar på gästerna.


Hanna sätter sju ljus på varje tårta.

Man fick välja mellan hamburgare och korv med bröd innan tårta, kakor, godis mm.

Äggracet gick bland annat över sofforna. Em hade förberett flera lekar och över huvud taget fixat allt så bra. Tack!

När Hannas kompis-gäster gick, kom istället hennes mormor och morfar, hennes morbror, och hennes faddrar. Vi är så glada att Gunnel och Kent råkade vara i Stockholm, så vi fick träffa dem och de kunde vara med och fira Hanna. De kom med en konstnärligt utmaning till Hanna och upplysning till David. En "måla-vackert-genom-att-fylla-i-rätt-färg-i-rätt-fält-tavla" och en ficklampa. Från m&m&m fick hon ett dataspel om kroppen. Allt hon fick från kompisarna orkar jag inte räkna upp. Men det var allt från vackra smycken till pyssel till bratz-dockor.

Som vanligt hos oss fick gästerna stanna och städa. Gunnel moppar.

Kent står och undersöker vilken nyckel han ska använda för att kunna bära tillbaka grejer till oss.

Ursäkta ev. skrivfel och kanske konstigt skrivet inlägg. Enorm trötthet. Nu ska jag gå och sova. Godnatt!