På begäran

Hurtfriska råd till trötta föräldrar...

Läser om ännu en pigg och glad familj som hurtfriskt råder alla att inte stressa med alla plikter hemmavid utan låta barnen vara med och hjälpa till, så blir det så mycket roligare och så utvecklande för barnen och...

Undrar om det är bara jag som får ännu mer stress-snurr i huvvet och känner mig som en dålig morsa för att jag går upp i falsett och får hjärtklappning när barnen ska hälla i åtta deciliter mjöl till pizzadegen och två deciliter hamnar utanför mixern eller tycker att det är underbart skönt när man får några timmar helt ensam i huset och kan rusa runt och plocka, damma, fixa, städa själv, utan någon "hjälp"...

Så tänker jag att, "men, jo, ibland är de ju med och fixar mat och sånt ändå, så nu kanske jag kan lätta upp bloggen med någon bild av något av barnen i någon huslig aktivitet..." Men jag hittar ingen sån bild! Kameran brukar ju inte vara i stressmorsans tankar vid de tillfällena.

Men en gång, för fyra år sedan, fick Hanna vara med och baka hemma hos mormor och mofar. Kolla bildbevis!

another fantastic video

Look at this. Really funny and good!

En till imponerande kille

Kolla in 4-åringen från Vadstena!

Förresten, vad länge sedan det var jag gjorde ett inlägg. Har dröjt länge förut också, men nu trodde jag liksom att det var nyss, eftersom jag varenda dag har tänkt på ditten och datten att blogga om...

Dancemat and a wakeup signal

One of the gifts Hanna got, was a dancemat for the xbox. The gift is bought under the “rule”: buy something you would like to have yourself. And for the moment I am the one that loves the dancemat the most. It´s good exersice and you can play in many modes. The game mode and the workout mode are the ones I like now.

I wrote to Elisabeth Cleve, the author of the book I wrote about. She told me that the book will come out in english next month!!

Have you heard about the huge area of garbage in the ocean?? It is totally devastating!

Lite fasta, men mest fest

Idag är det Askonsdagen. Första dagen i fastan.
Vi åt inga semlor igår. Men väl ganska mycket överbliven tårta.

Tårtan som Hanna hade på sitt kalas var ganska stor:


För min del är det dags att ta till vara fastan som en tid att tänka på vad man fyller sig med.

Två saker: Jag ska titta på teve max tre timmar i veckan. Jag ska bara äta godis o.d. på helgerna. (De två sakerna hänger ihop, förstår ni. Det är så lätt att äta framför teven. Allra enklast är att äta kakor, godis och mackor med mycket ost...)

Okej, Emanuel utlovade bilder från kalaset. Här kommer några till:

Musiken står på. Barnen kommer, finklädda och lite blyga i början. Paketen läggs på bänken.


Popcorn och salta pinnar och vindruvor går åt medan barnen börjar leka med ballongerna. Ballonger är världens bästa "isbrytar-lek".

Vi samlar barnen för en gemensam lek, viskleken (Hannas favoritlek, enligt henne själv).
Vi hurrar 6 gånger för Hanna och sedan får alla tårta, kakor och festsaft (läsk + saft).


Sedan kommer de igång på allvar med att göra vad nu barn brukar göra, springa runt och studsa med ballonger och ja...filmen är rätt kass, men ger en bild av ett typiskt barnkalas!


Det blir ett par till gemensamma lekar också - sätta knorren på grisen (mycket populärt!) och hela havet stormar (var inte morsan beredd på, så det blev fel hela tiden, var det inte en stol för lite så var det ett barn för mycket...).

Hanna fick sitta på bänken och öppnade paket, men det var så många paket att barnen tröttnade på att titta!

Lagom till efter kalaset hade vi bjudit mormor, morfar, morbror och farfar.

Så då blev det fler presenter och lite mat, tårta och glass!

With the grey hair comes.....

.....experience and ”new” knowledge.
I´ve said it before, and I say it again: This is strange and annoying. Why is it that mankind says “you don´t have to invent the wheel again” and still the next generation have to do just that? I read the book about a two year old boy that lost his mother and younger brother in an accident. I hoped to cry a lot, just as I did the first time. Already on the first page I started to cry…..but then it didn´t happen anymore.??? What has happened? When I finished reading the book and looked for the year it was written, I realized Hanna was almost the same age as the boy in the book. That was one of the reasons I was so wideopened for the feelings expressed in the book. This made me think again over the words I started with. Why are we created the way we are? Why can´t we understand the true essence every time we hear, read or do something new? You can “hear” and still not “hear/understand”. Just because you haven´t gone through it yourself or whatever reason. Then I start to think over all the knowledge all the older people around us have. What will happen to me if I read the book the third time, when I am 60? What wise words have my parents and grandparents spoke to me, that I didn´t really understand? The way they really wanted me to? And in their wisdom they can lean back and understand that I don´t understand….yet! I want to understand!
I want to share the wisdom in this book. I want you to read it and truly understand it. And in time you will, maybe not now though. (Have I?)
In the next blog my wife will share with you some pictures from our daughters birthday.