Skärmsläckare

För en tid sedan kollade jag i datorn om vi hade en sån där skärmsläckare som visar vad klockan är. Så man skulle slippa gå in till köket för att kolla tiden.
Vi hade ingen sån, men istället hittade jag en skärmsläckare som slumpvis plockar bilder från en vald mapp och visar dem i ett bildspel. Det är ett jättebra sätt att njuta av de bilder man har, men ganska sällan sätter sig ner för att titta på.
Just att bilderna kommer slumpvis gör det lite extra kul...man kastas mellan bröllop och trött vardag, utflykter och renoveringar, barnkalas och julbord, bäbistid och resor osv osv. Barnen är såklart de som förekommer på flest bilder. Och så har vi bilder av andra älskade familjemedlemmar och vänner.
Så när man går omkring och pysslar med något och blicken faller på datorn, kan man drabbas av plötslig glädje och tacksamhet över de människor man ser. Gammelfarmor Viola som inte längre finns kvar - där sitter hon med Hanna i famnen. Morfar Hasse gör en knasig min, som vanligt. Barnen sover tillsammans i vagnen. Den där plötsliga tacksamheten man drabbas av, den är nyttig och stärkande.

Att det händer något på skärmen gör det också intressant för ett barn med kamera i handen. Här är några bilder som David tagit av bilderna...han tycks gilla när han själv dyker upp!

Den suddigaste bilden föreställer faktiskt Tobias...

Värst vad skärmen ser smutsig ut! :-)

Småstjärnorna

Inte ens jag orkar läsa så där långa inlägg. Men det här är kort.

Apropå Globen, så var Hanna noga med att påpeka att även om jag nu hade köpt biljetter till Poptimistic, så måste jag köpa nya biljetter sedan, när jag ska gå och titta på Hanna och hennes kompis när de sjunger "Cara, cara mia". Allvaret är så charmigt. Men avslöja inte med en min vad du tänker när ett barn berättar sånt.

Det är svårt att sätta rubriker, därför fick förra inlägget ingen

I helgen har E jobbat. Och dagarna har varit fyllda av gnäll, gnäll, gnäll...naturligtvis inte egentligen, men det känns så när gnället blir för frekvent. Jo, jag menar ju att det är barnen som gnäller. Gnäll så fort man föreslår/beordrar/överhuvudtaget yttrar något. Men det måste ju vara så att jag gnäller, annars skulle nog inte de göra det. Trots att jag försöker hålla masken. Min skuld är nog enorm. Dessutom: Är det egentligen jag som är för gnällkänslig? Om jag var lite piggare skulle jag kanske inte bry mig.
Igår kväll satt jag och "skrev av mig" de senaste dagarnas frustration. Finns här nedanför, för den som orkar med gnäll! En annan bild än den jag har förmedlat innan. Jag lovar att aldrig mer skriva ett så långt inlägg.
Men det är svårt att återge verkligheten. Försöka förklara varför jag känner mig så trött...Ibland har jag överväldigats av kaoset hemma och försökt fota det, kanske i hopp om att någon ska se det och säga "Oj, stackars dig, jag förstår att ni har det lite körigt just nu." Hahaha! Men det ser aldrig lika jobbigt ut på bild som det gör i verkligheten.

Fast jag kan inte fånga det vackra heller. Minns när vi gick i Trollskogen på Öland. Dess fantastiska skulpturer som naturen format. Men så platta de blev när man försökte fånga dem på bild. Men en del kan ju det där. Berit och Mir tar fantastiska naturbilder. Och Marie fångar det vackra hos människor. Som sagt, den som orkar kan läsa mitt försök till beskrivning av min verklighet.
Här en platt bild från Öland: För att illustrera problemet med att förmedla verkligheten.

Bara bilder

Sist en något suddig bild av glasfågeln, ekorren och glas"snäckan" som hon valde på marknaden.

Nynäshamnsutflykt

För ungefär ett år sedan var jag på väg hem en lördag eftermiddag, hade just klivit av pendeltåget i Skogås. Då hör jag ett tjut, ett kusligt, människolikt (men ändå inte) långdraget tjut. "Vad var det?" Strax hördes också dunkandet och svaret kom farande. Ett ångloksdrivet tåg. Det var en mäktig syn när man annars bara ser de gamla vanliga pendeltågen. "Ett sånt måste jag åka med nån gång" bestämde jag.
Vi klev på i Sthlms Central och åkte till Nynäshamn. Det tog nästan två timmar! Loket är från början av 1900-talet. Vagnarna är från 40-talet.
I Nynäshamn pågick Skärgårdsmarknad och Bomässa. Vi käkade på "Statt" (rekommenderas verligen inte) och gick lite på marknaden. Hanna fick köpa några fler födelsedagspresenter till bästa kompisen. Hon hade redan bestämt sig för att ge henne ett set med polisbilar och polishelikopter mm, men vi tyckte hon gärna kunde komplettera med nåt annat. När vi frågade om hon ville köpa något mer, tyckte hon att det var en bra idé. Hon ville köpa några "ömtåliga saker", sa hon...Strax kommer några bilder från när Hanna lämnar paketen. Nu lite bilder av tåget:

Sommaren tog slut

Man vet att det ska hända. Men förtränger det...
Sommarens sista (?) sjö-bad tog vi den 11 augusti.