Passionerat

Jag älskar människor som brinner för något. Människor som kan sina grejer, älskar det de gör och utvecklas hela tiden. Ska vi samla på dem?

En sån människa är Lisa Förare Winbladh, som kallar sig själv matnörd och bloggar på Taffel. Hon vill gärna att vi både ska återupptäcka våra vanliga råvaror och pröva nya upplevelser - men det ska vara fina, smakrika råvaror, utan tillsatt äckel. Dessutom har hon bra saker att säga om "matpolitik".

Kolla in Martin som bakar också. Mumsfilibabba.

Någon som har tips på andra passionerade människor? Inom precis vilket område som helst!

Och så en liten bild bara, från vad jag ägnade mig åt i Umeå i helgen. Varmast i landet (22 grader), demonstration på torget för likvärdigt medboorgarskap för alla, oavsett funktionsnedsättning...

Några bilder från resan till Therese & Patrik och Isac

Härligt att träffa kusin Isac!











På Valborg ordnade vi en egen brasa. Emanuel ser ut som han gör eftersom när brasan blivit kol hade det hunnit bli lite kyligt...











Deras hus i bakgrunden har fyra lägenheter.











Grattis Patrik!











Lässtund.











David leker med några av hans "gamla" leksaker, instrumenten.











"Höjd"hopp...











Hanna sa ikväll att nu vill hon att de ska komma hit istället, för här finns det många hus och hon är faktiskt inte van vid att det är så lite hus som det är där de bor...














Ikväll ska jag få lite salva för jag är så torr om kinderna.

Kan man tro på människan?

Nä, jag tror inte på mänskligheten i stort.

Men jag tror på att alla kan göra sitt bästa - i stort eller litet - för att göra världen bättre.
En person som verkligen har gjort vad hon har kunnat med sitt liv, från en start i livet som verkligen inte gav mycket hopp, det är Somaly Mam, som har vunnit "The World's Childrens Prize". (Det är typ Nobels fredspris eller Right Livelihood, fast från barn!) Det finns några artiklar att länka till nu när hon kommer till Sverige för att ta emot priset. Men jag väljer att länka till Hillevi Wahls kolumn. Som alltid skriver hon så bra.

Hillevi Wahl skrev också om Engla häromdagen. Citat: "Hon skulle ju bara cykla hem från träningen för första gången. Fina ­lilla Engla, som ringde sin mamma flera gånger på vägen. Som stannade för att köpa lite godis. Som vilken tioåring som helst. Och så mötte hon ett monster."
Det är det som är så jobbigt. En mamma som gör allt rätt. Har koll på barnet. Man kan ju inte hålla dem i handen hela livet. Eller ens hela uppväxten. Barn måste få röra sig fritt. Ta eget ansvar. Men barnet mötte ett monster. Och trots att man vet att det finns så få av dessa monster. (Många fler finns i barnens egna familjer.) Trots det så händer det ju. Och rädslan griper som en kall klo om hjärtat.

PS: Jag är dålig på det där med när och hur man får använda bilder. Bilden ovan av Somaly Mam kommer från http://www.childrensworld.org/. Hoppas ingen blir arg på mig för det. På sajten kan vuxna donera pengar! Och barn kan tycka till om viktiga frågor. (Fast sajten kunde vara mer barnanpassad så vore det lättare för dem att bidra...)

...

Ja, Shie, vi borde blogga. Men vi har inte haft tid och ork.

Fast vi återkommer snart.

Idag är det sorgligt.

Visst vet man att mänskligheten är rutten. Ondska finns överallt.

Man vill bara inte att den ska komma för nära.

Glad Påsk!

Datorhaveri

Vår dator har pajat!

Man får välja mellan flera alternativa sätt att starta windows, men inget funkar. Argh!

Så nu gör jag ett undantag från principen att inte blogga på jobbet. Så vet i alla fall ni som kollar här att vi är bortkopplade...

Hade ju redan börjat titta på en ny dator, för den gamla var så seg, men hade ännu inte köpt någon. Ska ju ha pengar för sånt. Men nu tvingas man. För utan dator är man rejält handikappad. Hur många gånger i helgen har jag inte varit på väg mot datorn?! Ska bara kolla - näjustdet, det går inte!

Kan ju passa på att berätta något också. I helgen jobbade Emanuel. I lördags var jag och barnen plus en kompis till Hanna på Barnens Trollskog. Jag tänkte att nu ska de få leka precis så länge de vill. Vi går inte härifrån förrän de begär det själva! Tankade med korv när de var hungriga. Efter 2,5 timme sa David att han ville åka hem. Han såg helt färdig ut. Tjejerna var också trötta och tyckte det var en bra idé. Men så satte de igång igen och lekte drygt en halvtimme till. Tre timmar kanske inte låter så mycket för en del, men då har ni inte varit på den här typen av lekland. :-)

Nu ska jag jobba igen!