Igår efter baletten åkte vi till Stadsmuseet. Vi började med en god lunch på Kafé Ryssgården. Sen skulle Pappa Pomo inviga deras nya barnlekrum "Nya Torget". Och det var ju kul, men inte riktigt som jag tänkt. Klart att man räknar med att det blir mycket folk. Men inte att man spänner upp bandet som ska klippas på ett så konstigt ställe att bara en fjärdedel av besökarna kunde se något. Hm...Och Ronaldo Pomo, han är trevlig och glad. Fast jag hade ju lite naivt räknat med att han skulle åtminstone spela och sjunga någon liten truddelutt med barnen. Icke så. Nåja. En stund senare blev det sångstund med ringlekar som barnen var med på och uppskattade. Vi, liksom de flesta vuxna, stannade utanför för att så många barn som möjligt skulle få plats.
Vi gick in i lägenheter som de såg ut förr i tiden och kollade också på Kenny Starfighter-utställningen. Kuligast var att sitta i kraftkristallextraheraren.
Mysigast var att stå i fönstret på tredje våningen med Hanna, titta ut mot Djurgården, Kaknästornet och Katarinahissen och prata om vad vi såg. "Så Junibacken och Gröna Lund och Skansen ligger nära varandra?!"..."Finns det en restaurang under bron?!"
När vi kom hem lekte barnen så bra på ovanvåningen. Vi vuxna var trötta efter en heldag på stan. När vi ropade att det var matdags ville de ha maten med sig upp. De berättade glatt att de tömt klädkammaren och nu ville de äta middag där inne. Åh, nej...
Emanuel hjälpte till att bära upp vatten, men blundade sista biten så han skulle slippa se eländet.
Vadådå?, tycker kanske någon. Jo, när man vet vad man har i klädkammaren som inte är städad på länge, då vill man liksom helst att prylarna ska stanna där inne.
Här berättar de lite om sitt "hem":
Pust.
Idag vaknade jag med magont. Det har inte gått över ordentligt på hela dagen, men som tur var hade vi frågat mamma och pappa och Alex om de ville komma idag, så jag kunde tvinga igång mig såsmåningom i alla fall.
Nu är det kväll. Ute snöar det igen. Det har vi suckat lite över. Emanuel nattar barnen. Jag ska packa gympapåse till Hanna. Till mig också, kanske?
Inlägg
8 kommentarer:
Vilken rolig video. Du låter måttligt road när de berättar om sitt hem. Jag undrar om de sett Robinson eller är detta ytterligare en lek som är inspirerad av Wild Kids? Så bra att han har fixad med kräks "hinkar" med. Favoriten är ju när David förklarar att de flyttat ut alla stora saker för annars skulle de inte få plats.
Vilka påhittiga barn ni har! Kan ändå förstå dej o Emanuel! Vet inte varför videon inte funkar så bra på min skärm. När jag startar den hinner bara Hanna säga: Mamma...Sen stannar filmen. Har försökt flera ggr. Men stillbilderna är helt underbara. Det var också JÄTTEROLIGT att läsa om ert helgkul! Må så GOTT o KRAM fr farmor Berit
mir: Wild Kids är en inspirationskälla, tror jag, även om de inte nämnde det programmet denna gång. Robinson har de inte sett. Inte vi heller.
Berit: Konstigt med filmen. Har du prövat igen sen?
Vic.
Ja och nu är det snart helg igen!
mir: Ja, visst är det konstigt...
Hej Vic! Nu är det måndagskväll och jag försökte att se er film igen, men den stannar omedelbart efter det att Hanna säger: -mamma, Du hinner säga: -mm. Sen är det STOPP! Så synd tycker jag. Förstår att den är rolig! Men jag kanske kan se den hos er i nästa vecka?!? KRAM fr farmor Berit
Berit: Konstigt! Men när du kommer hit får du se den och så mycket andra filmer som du orkar med. Ska svara på ditt mejl också snart...nu trött. Gonatt.
Sitter de FORTFARANDE kvar i garderoben!
Skicka en kommentar