Nu är glada julen slut...

Vi lyckades inte riktigt få till julstämningen där hemma på Julafton. Men vi skulle ju fira den hos mamma och pappa, så det gjorde ingenting. Där var det julstämning!


Och god julmat!


Barnen fick gå skattjakt.


I år läste vi julevangeliet ur Min Bibel berättar. Det var ju lite speciellt...


Vi vuxna hade fått varsin hemlig tomte. Bara en klapp per vuxen, alltså.

Men barnen skulle få några klappar var. Det blev en stor hög under granen!

På Juldagen röjde vi runt hela fömiddagen och Emanuel lagade god mat. Vi lyckades nog få till lite julstämning hos oss också.

Gammelmormor Ingrid och farmor Berit kom med vackra blommor:

Hanna och Therese samtalar medan Isac kollar på David som spexar för farmors kamera:

Kanske fick Berit till några bättre bilder än vi?! Man kan ju hoppas.

Isac kollar upp saken:

På kvällen tyckte jag det var skönt att strunta i tvätthögen...

...och istället lägga mig i sängen med julklappsböckerna:

Barnen fick varsin tavla av Berit i julklapp! Hanna hittade en plats för sin tavla i köket:

Hon hjälpte också David att välja en plats för sin tavla:

Runt hörnet hänger förresten en bild som Marie tagit som vi är väldigt glada för:

Ja, det var den här julen. Men vi behåller väl julstämningen ett tag till hoppas jag?

Annandag och söndag har vi bara varit hemma själva. Igår kväll gick Em och barnen ut vid halv åtta (!) och hade en rolig stund i snön. Jag stannade inne.

Idag roade vi oss med att göra en borg av socker. Rebecka var ju inspirerande!

David gjorde ett ansikte:

Nu är det sent och jag ska sova. God natt! :-)

Julstämning?

Några bilder

Det var länge sedan jag bloggade. Vi har många bilder jag skulle kunna dela med mig av...
Här kommer i alla fall några från de senaste dagarna:

Lagom till födelsedagen kom snön. Så nu är han lycklig, när han får skotta:


Och det kommer bara mer och mer. En bild från idag:


Hanna och jag var uppe och fixade en frukostbricka till födelsedagsbarnet. Hon hade gjort ett kort också:


Som ni vet åkte vi iväg på kvällen. Em och barnen lekte sommar:


Men jodå, julen står för dörren: (Hoppas han med grankostymen får bra betalt. Typ pinsamhetsbonus.)

I spegeln ser man Hanna som provar en badrock:

Julbak! Eller...mest lek och häng! Det blev några pepparkakor - en del till och med dekorerade - och några marsipangodisar. Duracell-kaninen Nina gjorde kolagodisar också. Finaste vännerna med två av sönerna:

Som sagt, fler bilder finns. Detta var de jag hittade i en hast. (Påminn mig om att jag ska börja använda albumet igen, så kan ni få se fler...) Nu är "Kalle och chokladfabriken" (filmen är bättre än boken) slut och jag ska få mig och ungarna i säng.

Tack alla för en lugn och fin uppvaktning. Jag fick en hel del smsmeddelanden och några skickade brev på den gamla "posten-vägen". Dessutom fick jag några uppskattade presentkort. Tack.
Men bäst av allt var ändå Hannas och Davids grattiskort! Ni ska få se några bilder på dom och vad familjen och mina älskade svärföräldrar gjorde den 16:de.
Och kan ni tänka er.......jag har fått den första timmen på en helikopterförarutbildning!!!! Det har alltid varit en av mina drömmar. Nu får just den här drömmen fortsätta vara just en dröm, men jag är glad och tacksam till min älskade fru, att jag fått just dethär!

It was my intention to make a new, long blogentrance. There are so many thoughts in my head right now, but I simply can´t get them out....not just now.
And so I stumbled on this video (I´ve seen it a couple of months ago) again. And the long blogentrance will have to wait. This says so much!!!!!!!

Tvärtom kan också vara rätt

Visst har jag tänkt på ett antal möjliga bloggposter...men de skapar sig inte genom enbart tankekraft. Nåja, tills vidare får ni roa er med en film.
Kramar från Victoria till alla nära och kära, här och där.

It was easier said than done.........that to give our blog a new face or perhaps extreme makeover.
Maybe someone can give me som tips?? I am still trying on another blogentrance and am sure I will succeed eventually, but good ideas are never wrong!
I want brighter/happier colors. Personal pictures.... and so on.

Recent nights, I have had some difficulties to sleep. And this night I had a real horror nightmare.
Me, our son and a neighbours son went out jogging. We came to a steep mountain, started climbing.....not looking down. The first and second round was tricky, but the third time the neighbours son stopped and somehow pushed our son so he lost grip and fell. He didn´t scream or sound. He just fell, trying to reach whatever he could get hold on. And then there was just silence, and emptiness. I wonder if this dream sort of tried to help my brain get over the traumatic period of sickness? You know, it´s not always easy to be a nurse, knowing little about many things. A simple cold can in my mind become a heart attack or whatever.......when it comes to my children that is!



Something thoughtfull:
" A professor stood before his philosophy class and had some items in front of him. When the class began, wordlessly, he picked up a very large and empty mayonnaise jar and proceeded to fill it with golf balls. He then asked the students if the jar was full. They agreed that it was.
So the professor then picked up a box of pebbles and poured them into the jar. He shook the jar lightly. The pebbles rolled into the open areas between the golf balls. He then asked the students again if the jar was full. They agreed it was. The professor next picked up a box of sand and poured it into the jar. Of course, the sand filled up everything else. He asked once more if the jar was full. The students responded with a unanimous "yes."
The professor then produced two cups of coffee from under the table and poured the entire contents into the jar, effectively filling the empty space between the sand. The students laughed.
"Now," said the professor, as the laughter subsided, " I want you to recognize that this jar represents your life. The golf balls are the important things-your God, your family, your children, your health, your friends, and your favorite passions-things that if everything else was lost and only they remained, your life would still be full. The pebbles are the other things that matter like your job, your house, and your car.The sand is everything else-the small stuff.
"If you put the sand into the jar first," he continued, "there is no room for the pebbles or the golf balls. The same goes for life. If you spend all your time and energy on the small stuff, you will never have room for the things that are important to you. Pay attention to the things that are critical to your happiness. Play with your children. Take your partner out to dinner. There will always be time to clean the house and fix the disposal." Take care of the golf balls first, the things that really matter. Set your priorities. The rest is just sand." One of the students raised her hand and inquired what the coffee represented. The professor smiled. "I'm glad you asked. It just goes to show you that no matter how full your life may seem, there's always room for a couple of cups of coffee with a friend."