Hanna var tveksam innan, men kommenterade sedan att det var roligt att gå med guide! De fick känna på olika sorters träd, känna på olika sorters arkitektur (!) och prata om vad en grav är.
Vi fick också vara med om något ganska historiskt. Ni som har varit på Skogskyrkogården har säkert stått framför Heliga korsets kapell och försökt titta in genom den stora mässings- och glasväggen.
Ni andra kan titta på den här: http://wwwc.aftonbladet.se/resor/special/vr/sthlm-skogskyrkogarde.html (Vrid till höger!)
Hur många har då vetat om att väggen går att sänka ner i golvet?!
In till kapellet går man genom en enda dörr i vanlig storlek. En och en, i lugn eftertanke, var Gunnar Asplunds tanke. I slutet av begravningsceremonin sänktes väggen ner och rummet öppnades mot de stora gräsmattorna så att deltagarna kunde gå ut (i friheten, tänker jag). Men väggen skallrade och störde postludiet, så väggen slutade användas på 50-talet och glömdes bort. Guiden berättade innan vi gick in att man arbetat med att renovera väggen och att den skulle prövas igen i helgen. Men när vi nu stod där inne i kapellet och tittade på stenmattan (för de sörjande att fästa blicken på) och kist-hissen ner till källarvåningen (Davids favorit), så ropade någon plötsligt "Titta väggen!" - och minsann, den var halvägs nere! Ljudet har man alltså lyckats dämpa nu med det nya maskineriet.
Läs mer på SvD om den fascinerande väggen och titta på bilderna!
Nu bildbevis för att David har trampat i planteringarna vid den gudomligas grav...
Skogskyrkogården är stor och man kan vandra i dagar och hitta nya saker hela tiden. Här förstår man varför den kallas Skogskyrkogården:
Vandringen avslutades med att barnen fick bygga gravar! (Guiden sa att man skulle få "bygga sin egen grav", men hur makabert låter inte det?!)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar