På väg till tåget i morse upptäckte jag att min plånbok inte fanns i väskan.
Bara att gå tillbaka hem igen. Letade överallt där jag kunde tänka att den fanns. Och där jag inte kunde tänka att den fanns.
Men jag hade den ju inte igår kväll! När hade jag den senast?! På bussen från centrum och hem. Lade jag ifrån mig den och glömde den på sätet? Eller var det en ficktjuv? Varför var jag lat och tog bussen? Hade jag promenerat hade plånboken fortfarande legat tryggt i väskan. Vände jag mig inte om och tittade på sätet som jag alltid brukar göra?!
Emanuel skulle börja sent, så han fick ringa banken medan jag åkte till jobbet. Man har ju sina plikter.
Sen har jag frågat busschauffören och spärrvakter, jag har ringt till Swebus, jag har ringt till SL. Inget napp. Har anmält förlust av körkort och spärrat bankkort och träningskort och så småningom ska man skaffa nya bibliotekskort och kundkort och SL-kortet var helt nytt och blablabla...
Tankarna snurrar. Kan någon av barnen ha tagit den? Fantiserar om att det är så, samtidigt som jag tänker att bara den fantasin gör det omöjligt.
Jag åkte från centrum med 742 klockan 16:17. Fortsatte den bussen sedan med att åka tillbaka? Antagligen...heeela lååånga vägen genom hela kommunen som den bussen åker! Var som helst på vägen kan min fina plånbok ligga i en buske eller i en skräpkorg. Och den som är ärlig och hittar en plånbok, den ringer väl ägaren direkt? Om svaret är ja för de flesta och ingen hört av sig än... = borta för alltid!
Så jag har haft lite svårt att koncentrera mig idag.
Berättade nyss för barnen att jag var ledsen för att min plånbok är borta. Hanna tittar på mig och frågar sedan långsamt sin lillebror "David, var gömde du mammas plånbok?" - ?!?! - David säger att "det var någonstans ute..." - Åh, nej... - Han visar var han gömde den. Där är den inte. Så, efter att vi letat ute en stund och frågat David flera gånger om han inte lade den någon annanstans sedan, men nej, det har han inte gjort, så ger jag upp och tänker att i bästa fall tog han ändå in den. Går in och försöker tänka som en femåring. Var gömmer man en sak när man är fem år? Okej, som vanligt hittade jag den på sista stället jag letade på. ;-) Nämligen bakom subwoofern i vardagsrummet. Älskade strulungar.
Nu är jag trött. Men glad. Tack gode Gud att den inte var borta på riktigt! Undrar om det är svårt att häva spärren på bankkortet?