På väg till tåget i morse upptäckte jag att min plånbok inte fanns i väskan.
Bara att gå tillbaka hem igen. Letade överallt där jag kunde tänka att den fanns. Och där jag inte kunde tänka att den fanns.
Men jag hade den ju inte igår kväll! När hade jag den senast?! På bussen från centrum och hem. Lade jag ifrån mig den och glömde den på sätet? Eller var det en ficktjuv? Varför var jag lat och tog bussen? Hade jag promenerat hade plånboken fortfarande legat tryggt i väskan. Vände jag mig inte om och tittade på sätet som jag alltid brukar göra?!
Emanuel skulle börja sent, så han fick ringa banken medan jag åkte till jobbet. Man har ju sina plikter.
Sen har jag frågat busschauffören och spärrvakter, jag har ringt till Swebus, jag har ringt till SL. Inget napp. Har anmält förlust av körkort och spärrat bankkort och träningskort och så småningom ska man skaffa nya bibliotekskort och kundkort och SL-kortet var helt nytt och blablabla...
Tankarna snurrar. Kan någon av barnen ha tagit den? Fantiserar om att det är så, samtidigt som jag tänker att bara den fantasin gör det omöjligt.
Jag åkte från centrum med 742 klockan 16:17. Fortsatte den bussen sedan med att åka tillbaka? Antagligen...heeela lååånga vägen genom hela kommunen som den bussen åker! Var som helst på vägen kan min fina plånbok ligga i en buske eller i en skräpkorg. Och den som är ärlig och hittar en plånbok, den ringer väl ägaren direkt? Om svaret är ja för de flesta och ingen hört av sig än... = borta för alltid!
Så jag har haft lite svårt att koncentrera mig idag.
Berättade nyss för barnen att jag var ledsen för att min plånbok är borta. Hanna tittar på mig och frågar sedan långsamt sin lillebror "David, var gömde du mammas plånbok?" - ?!?! - David säger att "det var någonstans ute..." - Åh, nej... - Han visar var han gömde den. Där är den inte. Så, efter att vi letat ute en stund och frågat David flera gånger om han inte lade den någon annanstans sedan, men nej, det har han inte gjort, så ger jag upp och tänker att i bästa fall tog han ändå in den. Går in och försöker tänka som en femåring. Var gömmer man en sak när man är fem år? Okej, som vanligt hittade jag den på sista stället jag letade på. ;-) Nämligen bakom subwoofern i vardagsrummet. Älskade strulungar.
Nu är jag trött. Men glad. Tack gode Gud att den inte var borta på riktigt! Undrar om det är svårt att häva spärren på bankkortet?
Inlägg
8 kommentarer:
Älskar när du skriver "David, var gömde du mammas plånbok"... undrar ju vad de lekte och varför! Vilka barn! Du tar det med sådan ro. Du är helt underbar!
I know the sinking, panicky feeling you get when you can't find your wallet. I am glad you found it, even though you had to go through some trouble. Crazy David!
Kära, go´a, lilla sonhustru! Så UNDERBART att den kom till rätta!!! Pust! Du är bara HELT fenomenal på att hålla sin läsare på halstret. Detta var ju en rysare. Jag förstår PRECIS hur du kände det......och alla telesamtal med frågor....o oro o undran, VAR och HUR? Men så SKÖNT att det ordnade sig....eller hur gick det med spärrnignar och så´nt??? Livet är en fest, eller hur?!? KRAM till DEJ, min söta o go´a sonhustru! Berit
Blir det nagot Lordagsgodis for David nu? Vilken liten busunge!
Det later som jag i Vellinge som lekte postman och tog allas post pa hela Baldergangsvagen och distribuerade ut lite har och var...jag menade inget illa, jag lekte ju bara.
Bra skrivet Vic
j
Skönt för dig att plånboken trots allt ändå dök upp till slut! (Min mobil blev stulen på riktigt, men jag gick och hoppades och trodde att den säkert skulle dyka upp, men... Suck!)
Du skriver så vansinnigt bra! Underbart att läsa dina inlägg!
Jonas: Nu har du allt utelämnat en del av historien. Innan du distribuerade posten lite här och var i lådorna på Baldersgången rev du ju också sönder all post. Så det var ju delar av blandad post i grannarnas lådor. Vilken mardröm! Du borde skriva några roliga inlägg på er blogg om diverse bus du gjorde när du var liten. :-)
Du var som Emil, du menade inte illa. Du lekte bara. Buspöjk!
Kram
Johanna
mir: "tar det med ro" - jag vet inte det...
Shie: David flinar glatt när han hör att du kallar honom "Crazy David".
Berit: Jag fick låna pengar av en kollega till lunchen idag, när jag insåg på väg till bankomaten att "justja..."
j: Hehe, det är långt till lördag; ungarna hinner nog bli tonåringar innan man kan utdela påföljder flera dagar efter en händelse!
Johanna: Jag förstår att du saknar din telefon. Varför är folk så taskiga?
Tack för att du förtydligade Jonas story. :-)
Och tack för komplimangen!
Ibland är det skönt att veta att andra också är glömska eller tapapr bort saker.
Jag känner mej ofta så ensam om att förirra mig och inte veta var jag lagt saker.
Nu är mina glasögon borta! Jo helt borta!
Inte bara lagt dem där jag senast satt, utan borta.
Alltså inte ens med hem från Malta!
Jag kan inte minnas när jag hade dem sist.
Kaske inne i safety room, då jag hämtade deposit kortet, i vårt fack för badhanddukarna. Eller vid datan i datarummet på hoteller, där jag satt sista kvällen och skrev lite?
Eller gled glasögonen ner i en resväska då vi packade - hoppas det! tänke jag då jag satt i bussen på väg mot flygplatsen.
Åh vad vi letade innan vi stressade ner i hissen mot bussen som stod utanför hotellet.
Gode Gud, du som ser mina glasögon. hjälp mig få dem tillbaka!?
Jag har pratat med personalen i receptionen innan vi åkte och även ringt ner till reseguiden Therese och bett henne leta och fråga efter glasögonen.
En kvinna som bor här i Tumba var med på samma resa och är kvar en vecka på Malta, så hon kan ta med glasögonen hem - om de återfinns.
HOPPAS!
Galet att man ska "loosa" sina glasögon!
Så där gör jag ofta, det vet mina vänner! Lägger kvar glasögonen här och där.
- bara för att jag inte behöver dem jämt och inte riktigt saknar dem förrän det är försent!
Skönt att din plånbok km tillrätta!
Kram från Kerstin
Kerstin: Surt! Hoppas de kommer till rätta igen.
Skicka en kommentar