Just nu känns det inte så kul att blogga. Sitta och lägga ut halvdåliga bilder och berätta om ditten och datten. Som om livet bara rullar på. När M och A och barnen fått så svåra besked. För ett par dar sedan fick jag bara infall om att skriva alla fula ord jag kunde komma på, när jag satte mig vid datorn. Det har lagt sig nu. Men det är så sorgligt.
Om en stund kommer vi väl igång igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Precis så känner jag med. (så sitter jag här och tänker vad mer jag kan skriva i kommentaren. Men det kommer inget, bara tårar).
Vi är många som är fulla av känslor och tankar efter beskedet. Det finns bara inga ord.
Om varje tanke vi tänker på familjen skulle styrka dem, skulle våra tankar säkert ha skänkt dem mycket kraft. Men tankar räcker inte. Om jag bara visste vad jag skulle kunna göra.
Jo
Skicka en kommentar