Bästa bröllopsdagsuppvaktningen man kan tänka sig!

I tisdags firade vi trettonårig bröllopsdag. Emanuel påminde mig dagen innan, annars hade jag inte kommit ihåg det är jag rädd. Vårt enkla firande fick bli lite fika med nybakad sockerkaka när alla kom hem på eftermiddagen. Hanna hade fått feber och var mycket hängig när hon kom hem från förskolan, så hon fick lite sockerkaka i soffan. (Febern gick över på några timmar som tur var; eller tur, det var nog bönesvar för hon bad mig be till Jesus att hon skulle bli frisk, vilket jag gjorde såklart.) Men David hjälpte till att dekorera kakan med några blommor och fikade med oss. Vi försökte förklara vad vi firade. Det var lite knepigt att förstå, tyckte David. Men han greppade att vi firade både mamma och pappa på något sätt. Så han erbjöd sig att sjunga för oss! Jag satte på kameran i smyg, eftersom jag inte var säker på att han skulle tillåta att bli filmad. Det är anledningen till den konstiga vinkeln.

Och David kände sig väl lite blyg, för han bad oss att titta ner när han skulle sjunga. Därav kommentarerna om att vi kunde titta rakt fram medan han satte sig till rätta.

Efteråt tittade han många gånger på filmen och är mäkta stolt, så det är nog okej att vi delar med oss av den.